Pappa har cancer

Från början var den här bloggen till för att jag skulle berätta hur det är att leva med en döende pappa, men pappa dog så snabbt att det inte blev så många inlägg. Nu handlar det istället om mitt liv efter pappas död. Om vad jag gör för att försöka få tillvaron att funka.

torsdag, december 15, 2005

Bättre idag

Min syster ringde mig och skrattade. Tänk vad saker kan ändras fort. Igår grät hon och var helt knäckt. Ringde till pappa och förstod varför. Han lät mycket piggare och sade sig själv må mycket bättre än igår. Inte lika ont sade han. Det låter bra.
Sedan pratade jag med min syster igen på MSN lite senare. Då var hon arg igen. Pappa går inte att prata med på morfin, tyckte hon. Det är ju sant. Men han lät ju inte så när jag pratade med honom. Nu låg han tydligen och sov när hon ringde. Tror det har rätt mycket med saken att göra - jag är inte så kul att prata med när jag är nyvaken heller. Kan bara tänka mig hur det skulle vara om jag dessutom tagit morfin.
Hon tycker att pappa bara sover bort sin sista tid i livet - han tycker att han mår bättre när han vilar. Vet inte vilken fot jag ska stå på, men lutar mer åt min syster just nu. Jag vill att pappa ska avsluta sitt liv på ett värdigt och kvalitetsfyllt sätt.

Vi bestämde oss för att låta honom hållas fram till jul och se om han mår bättre då. Låta honom ta saker i sin takt. Vet inte om det är rätt. Hoppas det.

1 Comments:

Blogger Jay said...

Jag vet hur det är! Man når inte alls personen på samma sätt som innan bara för att de är påverkade av morfinet. Men jag tycker att det är bättre att de är lite svårare att nå än att de har ont hela tiden. Ja om du någon gång vill prata så är det bara säga till. Min blogg har du ju nu. /Jocke

15/12/05 21:38  

Skicka en kommentar

<< Home