Pappa har cancer

Från början var den här bloggen till för att jag skulle berätta hur det är att leva med en döende pappa, men pappa dog så snabbt att det inte blev så många inlägg. Nu handlar det istället om mitt liv efter pappas död. Om vad jag gör för att försöka få tillvaron att funka.

onsdag, april 19, 2006

Seriepremiär och djungelvrål

Idag hade vi seriepremiär med IBK. Det var dammigt och grisigt, men vi vann till slut med 4-1. Gjorde inget mål, men fick gult kort för att jag skrek åt deras tränare. Varför? Han var linjeman och viftade att bollen var över linjen när jag kom i bra läge fast den inte var det (90% säker i alla fall). Blev så frustrerad - och numera får man inte svära på plan, då får man gult kort - och jag skulle just skrika "DET ÄR SÅ JÄVLA OSPORTSLIGT" till honom, när jag kom på det så jag ställde mig en halvmeter framför honom och allt jag fick fram var "GAAAAAAAAAH" - allt vad jag kunde. Den stackars 140cm långa sydamerikanens stora ögon såg alldeles skräckslagna ut, men det kan han ha. Såhär i efterhand kunde jag kanske kostat på mig ett jävlar, eftersom det var rätt självklar varning ändå. Har bara fått typ 5 varningar i hela min fotbollskarriär (snart 22 år. Shit...) så det är lite ovanligt. Vet inte om jag någonsin skrikit någon i ansiktet och sett tokig ut förut.
Måste prova det fler gånger.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Av någon anledning har jag så svårt att se det framför mig. Eller jag kan se det, som en film, men kan det vara verkligt?

20/4/06 19:29  
Blogger Pia said...

Jag kan verkligen se det framför mig. Vet ine varför.

20/4/06 20:34  
Anonymous Anonym said...

Du fick väl böja dig en bit för att skrika honom i ansiktet. Grattis till segern.

20/4/06 20:42  
Blogger Johan said...

Tror att Pia har sett mig skrika och vara arg fler gånger (i vuxen ålder) än Pyret.
Mamma: Inte böja mig. Man ser mer hotfull ut om man tittar ner på någon...

21/4/06 13:45  
Anonymous Anonym said...

Jaaaaahaaaaa???!!!

21/4/06 21:45  

Skicka en kommentar

<< Home