Tomhet
Ibland känner jag sådan oerhörd tomhet inombords. Jag vill skrika så att hela världen hör att jag finns. Jag vill bli älskad av alla och låta alla känna min kärlek. Jag vill lösa alla bråk och ta bort allt lidande.
Men jag är för liten.
Jag är bara en enda människa.
Söndagar tar fram mina sämsta sidor. Jag behöver någon bredvid mig. Någon som bekräftar att jag finns och duger. Att jag inte måste vara bäst. Bra är gott nog. Om jag inte ens är bra är det gott nog ändå. Någon som stryker mig över håret och förklarar att för varje söndag finns en fredag. För varje natt finns det en morgon. Utan höst finns inte vår. Utan vinter finns inte sommar. Det är solen som gör att det regnar och det är regnet som gör att blommorna blommar.
Men min säng är tom. Ingen väntar där. Bara ännu en söndagsnatt som blir till måndagmorgon som blir till en arbetsvecka som inte leder mig ett enda steg närmare lyckan jag sökt i hela mitt liv.
Trots att jag mår bra långa stunder så känns det som jag går på en smal bro över en lång ravin. Jag tittar ner och svindeln får magen att dra ihop sig och det snurrar i huvudet. Jag faller inte. Jag kommer inte falla. Mina vänner håller min vänstra hand och min familj min högra. Jag kan ta några steg till.
Väntar någon på andra sidan ravinen?
Nattsudd med Johan. Weeehoooo!
Men jag är för liten.
Jag är bara en enda människa.
Söndagar tar fram mina sämsta sidor. Jag behöver någon bredvid mig. Någon som bekräftar att jag finns och duger. Att jag inte måste vara bäst. Bra är gott nog. Om jag inte ens är bra är det gott nog ändå. Någon som stryker mig över håret och förklarar att för varje söndag finns en fredag. För varje natt finns det en morgon. Utan höst finns inte vår. Utan vinter finns inte sommar. Det är solen som gör att det regnar och det är regnet som gör att blommorna blommar.
Men min säng är tom. Ingen väntar där. Bara ännu en söndagsnatt som blir till måndagmorgon som blir till en arbetsvecka som inte leder mig ett enda steg närmare lyckan jag sökt i hela mitt liv.
Trots att jag mår bra långa stunder så känns det som jag går på en smal bro över en lång ravin. Jag tittar ner och svindeln får magen att dra ihop sig och det snurrar i huvudet. Jag faller inte. Jag kommer inte falla. Mina vänner håller min vänstra hand och min familj min högra. Jag kan ta några steg till.
Väntar någon på andra sidan ravinen?
Nattsudd med Johan. Weeehoooo!
posted by Johan | 12:06 fm
4 Comments:
Jag gillar inte heller söndgar trots att jag har någon som stryker mig över håret, fast det är klart att det underlättar. Känner att jag söker efter något men vet inte vad.
Det väntar någon där.
Vem kan låta bli att älska en sådan som du?
Du är en väldigt fin kille tycker jag. Kram
Glöm inte att jag finns för dig alltid även om jag förstår att det inte är min kärlek du vill ha i de lägena. Men jag lovar att den du söker kommer och jag tror att den redan finns där någonstans. Ta vara på det. Du är värd det bästa. Älskar dig MASSOR!
Jag jobbar ofta söndagar, bara för att slippa känna av att det är en dag som är helgad åt "Paren". Då man tar sovmorgon ihop, äter middag ihop och ser på söndagsfilmen tillsammans i soffan på kvällen. Att slippa bli påmind om vad man inte längre har.
En dag att sova bort med andra ord...
Skicka en kommentar
<< Home