Länge sedan
Det var länge sedan jag skrev något nu. Vet inte varför, men jag har inte haft någon lust att skriva. Får se om den kommer tillbaka snart.
Inatt drömde jag att jag var på en färja som höll på att sjunka. Hade med mig en flyttkartong med alla saker som jag tagit hemifrån pappa. LP-skivor, teckningar, dikter och sådant. Ett efter ett blöttes de sönder i det sjunkande skeppet. Jag kämpade med min kartong upp för ett lutande golv för att nå ett hål i en vägg. När jag kom dit var pappa på andra sidan väggen. Jag såg honom inte ordentlige, men jag såg hans skärp och skjorta och jag visste att det var han, men han kunde inte hjälpa mig med kartongen. Spöken kan inte lyfta kartonger.
Kommer inte ihåg hur det gick till men efter ett tag räddades jag. På kajen stod Pia och väntade på mig och jag kastade mig i hennes armar och grät. Hon tittade förvånat på mig och sade: "Men du är ju räddad nu".
Sedan vaknade jag med tårar strömmande nedför kinderna och kudden helt dyngsur av tårar två minuter innan min klocka skulle ringa.
Inatt drömde jag att jag var på en färja som höll på att sjunka. Hade med mig en flyttkartong med alla saker som jag tagit hemifrån pappa. LP-skivor, teckningar, dikter och sådant. Ett efter ett blöttes de sönder i det sjunkande skeppet. Jag kämpade med min kartong upp för ett lutande golv för att nå ett hål i en vägg. När jag kom dit var pappa på andra sidan väggen. Jag såg honom inte ordentlige, men jag såg hans skärp och skjorta och jag visste att det var han, men han kunde inte hjälpa mig med kartongen. Spöken kan inte lyfta kartonger.
Kommer inte ihåg hur det gick till men efter ett tag räddades jag. På kajen stod Pia och väntade på mig och jag kastade mig i hennes armar och grät. Hon tittade förvånat på mig och sade: "Men du är ju räddad nu".
Sedan vaknade jag med tårar strömmande nedför kinderna och kudden helt dyngsur av tårar två minuter innan min klocka skulle ringa.
posted by Johan | 3:08 em
5 Comments:
Jag ville vara där och krama dig när du vaknade.
Älskade barn.
du är omnämnd!
Skickar omtanke och kramar via cyber...
Vilken dröm!
Saknar "er" jättemycket, vi måste helt klart starta en spel-vin-prat-junta, så att vi kanträffas lite oftare.
Kram
Imorgon är det begravning för sambons mamma. Det har gått en månad sedan hon gick bort och snart två och en halv sedan vi fick veta att hon var sjuk.
Jag oroar mig för imorgon och för alla de andra dagarna, och för de andra som inte får uppleva klart eller för de som inte ha sina nära kvar.
Jag läser här ibland. Här och din systers. Ibland hjälper det lite.
Skicka en kommentar
<< Home