Thailand

Den 19:e november förra året skulle jag åka till Thailand. Jag och två av mina bästa kompisar samt den enes flickvän hade bokat biljetter sedan några månader tillbaka och jag såg fram emot resan enormt mycket. Veckan innan var lite orolig pga att pappa hade haft en efterhängsen hosta som han fått undersökt, samt att de hittat något märkligt med hans lever på ett ultraljud de gjort. Dagen innan min avresa skulle pappa på återbesök. Det var då vi blev kallade till KS och fick veta att pappa skulle dö. Min omedelbara reaktion var att jag inte kunde åka, men pappa ville absolut att jag skulle det. Det var nog ett av mina svåraste beslut så här långt i livet, men till slut bestämde jag mig trots allt för att göra det.
Varje dag i Thailand pratade jag med pappa i telefon. Jag berättade om vad vi gjort under dagen och han berättade vad han skulle göra.
Veckan efter jag kom hem var jag med pappa på puben. Det var en av de sista gångerna han gick utanför hemmet, förutom när vi åkte in till akuten. Det var också en av de sista gångerna han gick att prata med ordentligt.
Jag ångrar inte att jag åkte till Thailand. Det var rätt beslut då. Jag önskar däremot att jag aldrig bokat resan. Det var under tiden jag var borta som pappa var som mest konstruktiv. Det var då han var som öppnast och orkade prata om saker. Berätta saker.
Jag känner inte att det var något jag ville ha sagt som jag aldrig fick säga. Det är skönt. Däremot skulle jag velat pratat mer. Fått veta mer.
Resan till Thailand gav mig jättemycket. Jag fick tid att andas och tänka. Fick gråta och skratta. Minnas och glömma. Allt detta i sällskap med två av mina bästa vänner. Jag är dem evigt tacksam för det. Men fick jag vrida tiden tillbaka till september när jag fick ett mail om billiga resor till Thailand så skulle jag förmå mig själv att inte boka någon resa.