Hopp och förtvivlan

Ibland känns det som att jag inte kan bestämma något alls över min egen tid. jag trängs mellan motstridiga intressen och till slut vill jag bara lämna alltihop. Bandet, jobbet och fotbollslaget. Ibland känner jag till och med för att flytta till något helt annat land bara för att slippa.

Men så händer det att vi har ett sådant där fantastiskt rep när allt bara sitter och det känns som vi skulle kunna bli världens bästa band.
Eller så vinner IBK en match och jag gör en sådan där macth som jag vet att jag bara gör någon gång per säsong.
Eller någon vänder sig till mig på jobbet och säger "Fan vad bra det här systemet är" och man vet att man sparat dem några timmars arbete genom någon bra funktion.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan Tomcats, IBK och AIK men ändå kan jag inte låta bli att ibland känna att det vore så mycket skönare att vara lite enkelspårig. Har ju ett så djupgående behov av att inte göra någon besviken.