Match igår

Igår spelade jag en av de jobbigaste matcherna jag spelat. Inte så mycket fysiskt - även om den var sjukt jobbig fysiskt, men det brukar de vara - utan främst känslomässigt.
Har hela tiden trott att det jobbigaste skulle vara första spelningen med Tomcats utan pappa, men första matchen var mycket värre. Dels har man mycket mer tid att tänka i en fotbollsmatch - det är ändå 90 minuter och man har inte bollen hela tiden - och dels så blir en bra eller dålig prestation mycket tydligare än när man spelar musik.
Vi vann matchen med 6-1 och jag gjorde det sista målet. Efter en 50 metersrusning från min högerbacksposition kom jag fri med målvakten och lade den förbi honom. Direkt efter blåste domaren av och då kom tårarna. Jag kunde inte hindra dem. Dels var jag helt slut efter ruschen och dels blev det väldigt tungt att pappa inte var där och såg mig. Jag vet precis hur han hade sett ut nr han kom mot mig efter slutsignalen.
Svart jacka.
Blå jeans.
Paraply i handen.
Ett återhållet fånleende.
"Det var ju bra det där", hade han sagt - för pappa var inte de stora ordens man, om man säger så.

Det kommer bli en jobbig säsong och en rolig säsong. Som tur är har jag flera av mina bästa vänner i laget som kan ta emot mig om jag faller.
Tur det.