Drömgråt
Innan pappa dog hade jag, vad jag vet, aldrig drömt att jag gråtit. Nu gör jag det ganska ofta. Varje gång vaknar man och det känns som man svalt en hel bakpotatis.
Från början var den här bloggen till för att jag skulle berätta hur det är att leva med en döende pappa, men pappa dog så snabbt att det inte blev så många inlägg. Nu handlar det istället om mitt liv efter pappas död. Om vad jag gör för att försöka få tillvaron att funka.
3 Comments:
Älskade barn vad jag får ont i mitt hjärta.
vet hur det känns. Lika ledsamt som det är skrämmande att vakna av att vara livrädd. Händer ibland. Vilken fin sida du gjort förresten. Hittade hit via Pyret.
Du är så välkommen hit!
Skicka en kommentar
<< Home