Håll i er....

...för nu går det åt helvete!

Är sorgsen över valresultatet, samtidigt som jag tror att framförallt sossarna behövde det här som en väckarklocka. De måste förändra sig. De måste förnya sig.
Är också sorgsen över att en av mina bästa vänner, som jag ägnat timmar åt att prata politik med och som alltid varit på samma sida som jag, bestämde sig för att rösta på Folkpartiet. Fattar inte varför. Det var han och jag som alltid fick slåss för vänsteråsikterna i min gymnasieklass. Vi två som hade röda stjärnor på våra jackslag. Och nu har han blivit folkpartist.
Är också sorgsen för att jag inte kan ringa pappa. Skulle vilja prata med honom och spy lite galla över alla populistiska borgare.

För balansens skull ska jag vara lite glad också. Är glad att AIK vann och att de fortfarande håller gulddrömmen vid liv (även om jag knappt ens vågar drömma). Är också glad att jag bokat en resa till Mexico i november. Nu hoppas jag bara att min käresta får ledigt så att hon kan åka med.