Hat & blod

Vi hade spelning igår på en fest i skärgården. Allt gick sjukt bra. Fint väder, trots att det var utlovat regn. Lite lagom full publik och lite lagom fullt band. Efter spelningen var jag glad och nöjd och gick och delade ut Tomcats-pins till alla som var där. Det går en timme eller två.

Sedan brakar helvetet löst.

Helt plötsligt ser jag A ligga medvetslös. D försöker få kontakt med sin lillebror för att få reda på vad som hänt, men det tar flera minuter innan vi lyckas få några svar. Sedan kvicknar han till och sätter sig på en stol. Redan från början är an tjurig och lite aggresiv. Säger att han vill ha tillbaka de pengar han betalat in till bandets gemensamma konto. Att han vill sluta. Jag säger att vi kan ta det när han är lite nyktrare.
Exakt vad som händer sedan är jag osäker på, men jag går och kissar och hör hur D och A börjar bråka. Jag vänder mig om och ser att D håller i A mot marken. Någon lyfter bort honom medan han skriker att A flög på honom och att han måste hållas i. A är helt svart i blicken och försöker gång på gång komma fram till sin bror med folk håller honom bort.
Då händer det. Det som inte får hända. A ger en av värdarna för festen en dansk skalle mitt i ansiktet. Det krasar obehagligt. Efteråt får jag höra att det är mycket blod. Jag ser ingenting. Jag kastar mig på A för att hålla i honom så att han inte skadar sig själv eller någon annan.
Han är fortfarande svart i blicken. Jag och D håller i honom och tittar på varandra. Vad fan gör vi nu? Vi är 45 minuters bilresa från stan. A har precis gjort bort sig och oss. Big time.
Efter några minuter går D för att kolla hur det är med killen som blev skallad. Jag stannar med A som är tillräckligt lugn för att inte behöva hållas i. Vi sitter och pratar och långsamt börjar han komma till sans och inse vad han just gjort. Efter ett tag kommer hans offer tillbaka. Hatet finns nu i hans blick. A ser ut som en rädd fyraåring. Han blir tvingad att lämna festen. Att gå hem. Han får inte ens hoppa in i en taxi som står på tomten. Han ska gå, säger dom. Jag går med. Någon måste hjälpa A trots att han är en jävla idiot. När vi gått en bit kommer taxin bakom. Jag stoppar den och eftersom A inte har några pengar åker jag med. Ger honom två alternativ. Antingen åker vi till Södersjukhuset och kollar upp honom (han har en rejäl bula i pannan och enligt folk på festen hade han trillat handlöst från ett loft två meter upp strax innan jag såg honom) eller så åker vi hem till hans föräldrar så att de kan hålla koll. Han väljer motvilligt alternativ två. Egentligen vill han hem, men jag vägrar.
Alternativ två innehåller också kravet att han berättar. Allt.
Vi kommer hem till hans föräldrar 750:- senare och sitter där och dricker te och pratar med hans mamma om vad som har hänt, vad som kommer hända och vad som måste hända nu. Jag är så arg, men orkar inte skälla eller någonting. Känner mig bara så uppgiven.
Har aldrig varit så skräckslagen.

Vad händer nu? Ingen aning. Men i nuläget känns det tveksamt om det blir något mer spelande med bandet. Man ska vara försiktig med vad önskar sig ibland...