Glädje från sorg

Det är märkligt hur en tragisk och sorglig händelse kan leda till något tervligt och roligt. I och med pappas död har vi återupptagit kontakten med min kusin Pyret (och egentligen också med hennes syster Mia, men henne har vi haft viss kontakt med tidigare). Vet egentligen inte hur kontakten försvann, men den förlorades väl mellan vardagens alla smådetaljer som gör att man förlorar greppen om allt stort som betyder något.
Kanske är det det som gjorde att vi hittade tillbaka när något väldigt stort inträffade som fick oss att glömma bort alla smådetaljer. Det och att Pyret kom på begravningen förstås.
Jag är i alla fall väldigt glad att det blivit så. Jag är en person som inte tycker det finns någon anledning att umgås och hålla kontakten med människor bara för att man råkar vara släkt. Jag har fullt upp att umgås med människor jag tycker om. Men Pyret tycker jag om, och skulle förmodligen gjort så även om hon inte vore min kusin.
Nu hoppas jag att vi kan ta och träffas någon helg snart så att jag kan krama om henne så att hon blir lite gladare.
Kram Pyret!