Tiden rasar iväg

Idag har det gått ett halvår sedan pappa dog. Ett halvår. Nästan en femtiondel av mitt liv. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknar.
Jag vill ringa till pappa och prata om hur Boateng spelar i VM.
Jag vill sett matcher med honom.
Jag vill sitta på Dick Turpins uteservering och se pappa komma sneddande över torget vi fontänen. Ropa på honom och be honom sätta sig ett tag.
Jag vill planera min sommar med pappa. Bestämma när jag ska komma till landet. Se fram emot räkor och fiskgrytor.
Jag vill berätta om allt som händer i mitt liv. Och allt som inte händer.

Det har gått så fruktansvärt fort.

Tror det här blir mitt internetavsked för ett tag. Så länge min dator inte fungerar hemma har jag inte tid att skriva. Kanske börjar jag igen efter sommaren. Kanske inte. Vi får se.