Trött

Orkar inte städa hemma, men trivs inte riktigt när det är stökigt. Måste skaffa lite energi för att orka ta tag i det.

Det känns som att det är svårare att glädjas nu. Innan pappa blev sjuk kunde jag gå och småskratta en hel dag åt något roligt någon sagt, men nu skrattar jag bara för stunden. Det känns som småsaker som man gladde sig åt förut bara känns banala nu. Som att jag snart får snabbare bredband. Som att de äntligen kopplat in min diskmaskin. Det ÄR banala saker, men lik förbannat gladde jag mig åt dem förut, men nu går det liksom inte. Det känns som att man helt plötsligt måste laga mat utan kryddor. Det smakar fortfarande, men inte alls lika gott.