Percys tårar blev mina

Fick för mig igår att jag skulle kolla lite på Percy Tårar som jag har på DVD. Hade bara slagit på den när jag insåg att pappa ju är med i den. Sökte direkt upp de två scenerna han var med i, men var inte alls beredd på hur hårt det slog känslomässigt. Att se honom leva och till och med höra hans röst var för mycket och jag bröt ihop. Var tvungen att gå och lägga mig direkt, men utan att somna.
Samtidigt känns det skönt. Nästa gång kommer jag vara mer beredd. Helt plötsligt har jag ju faktiskt en kort sekvens att visa mina framtida barn när de undrar hur pappa såg ut.

"Han som farbrorn skriker i örat är din farfar, Jopplatan"