Saknad

Märker att jag alltid saknar pappa som mest när jag presterat något. Jag vet att min drivkraft för att göra saker i mångt och mycket är beröm. När folk tycker jag är duktig drivs jag till att fortsätta. Varje människa fyller ju sedan funktion i det. Mamma berömmer mig för vissa saker, Pia för andra, mina kompisar för något tredje och min chef för en fjärde. När pappa dog förlorade jag någon att berätta saker för. Någon som kunde klappa mig på huvudet och säga att jag varit duktig.
Vi vann igår med fotbollslaget. Vi spelade i Stockholmscupen och mötte ett lag som kom tvåa i Division 5. Vi kom trea från slutet i Division 7 så de ska ju vara betydligt bättre än oss, men med mycket hjärta och en större vilja än dem så lyckades vi vinna ändå. Även om mamma tyckte det var roligt när jag ringde och berättade det, så blir det ju liksom inte samma sak som med pappa (sorry mamma...). Mamma blir glad för att jag är glad, medan pappa skulle blivit glad själv.

Har köpt en lägenhet i Solna som jag är jätteglad över. Tvåa på 54 kvm med stor balkong med utsikt över Råsunda torg och Råsunda Stadion. Nu måste jag bara sälja den jag bor i nu, så jag håller på och sortera ut kläder som ska slängas och tvätta de som inte ska slängas. Efter det blir det att börja packa och nästa helg ska jag måla lite.