Cirkeln är sluten

Det här blir det sista inlägget i den här bloggen, åtminstone på ganska långt tag. Jag startade den när pappa blev sjuk med ambitionen att skriva om hur det är att ha en dödssjuk pappa, men det han inte bli så mycket sådant. Istället har den gått från det till att bli en blogg om hur det är att leva vidare efter att man förlorat sin pappa, till att nu vara någon form av allmän blogg.
Jag har nu nått en punkt i mitt liv när det känns som naturligt att avsluta den här bloggen. Den startade när min familj krympte och slutar nu när min familj ska växa igen, eftersom jag ska få ett eget barn. I februari kommer jag och Julia ta de första stapplande stegen mot en egen familj.

Jag önskar att pappa kunde vara med nu och dela min stolthet. Jag önskar att mitt barn skulle få träffa sin farfar och jag önskar framförallt att pappa skulle fått träffa sitt barnbarn. Vet att han skulle varit en fantastisk farfar och att han hade varit så fantastisk glad. Vet också att han hade tyckt jättemycket om Julia och hennes familj.
Nu blir det inte så, men jag lovar att mitt barn kommer veta vem farfar var, både från bilder och det jag kan berätta - både på gott och ont.

Hälsat på pappa

Jag och Julia är på landet i Strömstad. Känns skönt att känna pappa runt sig och igår var vi uppe och hälsade på honom vid hans minnesplats. Det var väldigt fint att titta ut över havet med Julia bredvid mig och låta tårarna rinna ner för kinden.

Saknar dig pappa!