Ut ur anonymitetens skugga

Har hittat ett ställe där man kan lägga upp sina låtar (eller fyra i alla fall), så nu ligger låten till pappa plus tre till uppe. Det innebär också att jag kastar mig ut ur den anonyma skugga jag levt i här, men det kan det kanske vara värt...
Här är i alla fall sidan. Håll till godo.

Snart säsong - längtar...

Jag längtar efter fotbollssäsongen. Både flr mitt lag och för AIK. Det ska bli så jäkla kul att se vad AIK kan göra i år. Tycker laget ser spännande ut.
Ännu roligare ska det bli att se hur IBK går i år. För första gången i mitt fotbollsliv har jag chansen att ta en plats i ordinarie startelvan. Jag har aldrig i hela mitt liv ansetts som en av de bästa, men slutet av förra året gick väldigt bra och jag fick mycket bra omdömen. I år ska jag ta ännu ett steg. I år ska jag spela för pappa, vårt största fan som aldrig missade en hemmamatch (och var på många av bortamatcherna också). Vet inte hur många lag vars publiksiffror drabbas så hårt av att någon dör, men våra minskade nog med 25% på en gång.
På semestern sprang jag tre kilometer varje morgon (nästan). Jag måste ha kondition om jag ska ta en plats. Vet att det är hård konkurrens. Slog mig in som högerback förra året, en position som jag inte är van vid, men alltid tyckt varit rolig och alltid trott passat mig. Jag är snabb och har stor spelförståelse, men inte så bra teknik och skott, då passar defensiven bra. Och det gjorde det som sagt. Petade en av mina bästa kompisar N från den positionen trots att han varit bofast där i tre år.

I år jävlar. I år ska vi visa dem. Du och jag pappa. Du och jag.

Spelningen

Det gick bra igår, sånär som på lite strul med en stämmare som gjode att vi var tvungna att strunta i en låt. Tänkte jättemycket på pappa innan och efter giget, men inte under tiden, vilket var skönt.
V var där, vilket var roligt. Men det tyckte tydligen inte hon för i morse fick jag ett syrligt sms om att jag inte pratat med henne och undvikit henne, vilket jag inte gjorde. Om man vill prata med någon kan man ju faktiskt ta kontakt själv...
Dessutom var H där, en tjej som jag träffade för några helger sedan. Ville liksom inte gnugga henne i ansiktet på V. Men, men. Hon kan ju vara arg och ensam.

Spelning imorgon

Imorgon ska mitt band Tomcats spela på KBG-bar i Stockholm. Är väldigt taggad.
Hoppas att allt går bra trots att inte pappa är där och att jag klarar mig från sorgattacker. Man är ju lite mer sårbar om en sådan skulle komma medan man står på scen.

Glädje från sorg

Det är märkligt hur en tragisk och sorglig händelse kan leda till något tervligt och roligt. I och med pappas död har vi återupptagit kontakten med min kusin Pyret (och egentligen också med hennes syster Mia, men henne har vi haft viss kontakt med tidigare). Vet egentligen inte hur kontakten försvann, men den förlorades väl mellan vardagens alla smådetaljer som gör att man förlorar greppen om allt stort som betyder något.
Kanske är det det som gjorde att vi hittade tillbaka när något väldigt stort inträffade som fick oss att glömma bort alla smådetaljer. Det och att Pyret kom på begravningen förstås.
Jag är i alla fall väldigt glad att det blivit så. Jag är en person som inte tycker det finns någon anledning att umgås och hålla kontakten med människor bara för att man råkar vara släkt. Jag har fullt upp att umgås med människor jag tycker om. Men Pyret tycker jag om, och skulle förmodligen gjort så även om hon inte vore min kusin.
Nu hoppas jag att vi kan ta och träffas någon helg snart så att jag kan krama om henne så att hon blir lite gladare.
Kram Pyret!

Sjuk

Jag har feber och kräktes i natt. Har inte kräkts utan att vara bakis sedan jag vet inte när. Jag har inte tid att vara sjuk, jag måste verkligen jobba imorgon.
Fan.

Semester!

Nu sitter jag på mitt hotellrum i Curacao och skriver. Det är fruktansvärt varmt och skönt och det har varit väldigt bra hittills. Precis som Thailand både tid att glömma och komma ihåg. Igår satt vi hela middagen och pratade minnen av pappa, men andra dagar har vi bara varit på semester, vilket alla tre behöver.

Många bäckar små

För några år sedan bodde jag på söder i en etta med ganska hög hyra och då hade jag också betydligt lägre lön än jag har nu. Det hände ofta att pengarna var slut innan lön och jag började leta utgifter som jag kunde minska på för att få pengarna att räcka längre. Jag började med matlåda, drack en öl mindre varje gång jag var på krogen och massa sådana små saker. Det gav resultat och jag lyckades få ekonomin att gå ihop. Många bäckar små, som man brukar säga.
När jag sedan flyttade och fick högre lön fortsatte jag lite grann med det tänket, men för något år sedan när jag var på restaurant och höll på att beställa en pasta för 100 spänn, när jag egentligen var sugen på en köttbit för 130 så tog jag ett beslut. Att aldrig mer snåla in på sådant som jag vill ha. Om jag ändå ska lägga 100 kronor på middag kan jag lika gärna lägga 30 spänn till och få det jag vill ha. Från och med då har jag levt efter devisen "Många bäckar små av lycka kan göra mig gladare". Jag ska aldrig mer snåla in på sådant som gör mig glad. Det får kosta. Självklart slösar jag inte för det, men jag har slutat vara dumsnål.
Har jag blivit gladare?
Ingen aning. Men jag vill tro det.

Stress

Känner mig så stressad nu. Har miljoner saker att göra och ingen tid eller ork att göra det. Kommer förmodligen behöva jobba i helgen. Kommer få hjälp av min syster att städa hemma också. Egentligen vill jag inte ha det (man vill ju bevisa att man klarar sig själv) men jag vet att det antingen är det eller så blir det inte gjort.
Håller på att lär upp en tjej som ska ta över lite arbetsuppgifter från mig samtidigt som jag har enormt mycket själv vilket är svinjobbigt.

Det ska bli skönt med semester.