Gammalt dokument

Hittade ett dokument i min My Documents på min jobbdator. Det var från 2003 och innehöll ett utkast på en sångtext till pappa som jag aldrig bearbetade klart. Tror inte jag blev nöjd med fraseringar och så och vet att jag aldrig kom på en melodi som passade. Nu känns det som att jag skulle velat ge den till honom ändå, men det är lite sent nu. Här kommer den i alla fall.

När du känner som du aldrig någonsin kommer hitta hem
När du sitter i en allt för stormad båt
När du ångesten sliter och värker i varenda sena och lem
När du än en gång har somnat utav gråt
När du känner som allt du vill
Är att komma härifrån
Så är du ändå alltid pappa
Och jag är ändå alltid din son

När banden slitits sönder till ditt eget kött och blod
När de vänt dig ryggen för att bördan blev för tung
När du tappat gnistan, hoppet och din sista droppe mod
Och du skulle betala dyrt för att få tala med dig som ung
När du känner som om allting
Är tomt och fyllt med spån
Så är du ändå alltid pappa
Och jag är ändå alltid din son

När du tänker på alla orden som blev saltet i ett sår
Ditt eget eller någon av oss andras
När du känner dig som en jakthund som vill söka upp ett spår
Men som har svårt att nosa när den inte ens kan andas
När du vill skrika ut till världen
Men inte har någon megafon
Så är du ändå alltid pappa
Och jag är ändå alltid din son

Thailand

Den 19:e november förra året skulle jag åka till Thailand. Jag och två av mina bästa kompisar samt den enes flickvän hade bokat biljetter sedan några månader tillbaka och jag såg fram emot resan enormt mycket. Veckan innan var lite orolig pga att pappa hade haft en efterhängsen hosta som han fått undersökt, samt att de hittat något märkligt med hans lever på ett ultraljud de gjort. Dagen innan min avresa skulle pappa på återbesök. Det var då vi blev kallade till KS och fick veta att pappa skulle dö. Min omedelbara reaktion var att jag inte kunde åka, men pappa ville absolut att jag skulle det. Det var nog ett av mina svåraste beslut så här långt i livet, men till slut bestämde jag mig trots allt för att göra det.
Varje dag i Thailand pratade jag med pappa i telefon. Jag berättade om vad vi gjort under dagen och han berättade vad han skulle göra.
Veckan efter jag kom hem var jag med pappa på puben. Det var en av de sista gångerna han gick utanför hemmet, förutom när vi åkte in till akuten. Det var också en av de sista gångerna han gick att prata med ordentligt.
Jag ångrar inte att jag åkte till Thailand. Det var rätt beslut då. Jag önskar däremot att jag aldrig bokat resan. Det var under tiden jag var borta som pappa var som mest konstruktiv. Det var då han var som öppnast och orkade prata om saker. Berätta saker.
Jag känner inte att det var något jag ville ha sagt som jag aldrig fick säga. Det är skönt. Däremot skulle jag velat pratat mer. Fått veta mer.
Resan till Thailand gav mig jättemycket. Jag fick tid att andas och tänka. Fick gråta och skratta. Minnas och glömma. Allt detta i sällskap med två av mina bästa vänner. Jag är dem evigt tacksam för det. Men fick jag vrida tiden tillbaka till september när jag fick ett mail om billiga resor till Thailand så skulle jag förmå mig själv att inte boka någon resa.

Hårddiskkrasch och halvavancemang

Min hårddisk hemma har kraschat. Lyckades (som tur är) rädda all musik jag spelat in, men jag har förlorat massor med saker som jag MÅSTE ha tillbaka, bland annat dokument med dikter och reflektioner som pappa skrivit. Kollade upp på internet. Mellan 5000 och 10000 får man pröjsa för att återställa en hårddisk. Jag bara måste göra det.

På den ljusa sidan så var Tomcats med i en bandtävling igår och gick vidare till någon form av andra chans med motiveringen att vi skrev riktigt bra låtar med starka refränger, vilket är en oerhörd komplimang (speciellt för mig som skriver de flesta av våra refränger).

Fotboll

Jag tror pappa har blivit morgonpigg. Jag har bett honom om hjälp med mitt liv, att han ska stödja mig och finnas som en skyddsängel och ibland undrar jag om han inte hörsammat mig. Men då måste han blivit morgonpigg. Vi vann nämligen vår tredje match i rad i morse i reklamserien och för tredje gången i rad var det ganska orättvist. Förra året var det tvärtom. Då spelade vi bra men förlorade.
Dessutom verkar pappa hjälpa AIK som går till VM-uppehåll som tvåa. I pressen är det AIKs tränare som får mycket av creden men jag vet bättre...

Jag saknar pappa väldigt mycket nu. Varje glädje ger ett styng av smärta över att han inte är här och delar den med mig. Jag har en fantastisk syster och en underbar mamma, men de är inte så fotbollsintresserade, om man säger så (även om min syster gjorde mig så stolt att jag nästan blev tårögd när hon tippade 0-0 på Bajen-DIF för att hon inte ville att något av lagen skulle göra mål).

Länge sedan

Det var länge sedan jag skrev något nu. Vet inte varför, men jag har inte haft någon lust att skriva. Får se om den kommer tillbaka snart.

Inatt drömde jag att jag var på en färja som höll på att sjunka. Hade med mig en flyttkartong med alla saker som jag tagit hemifrån pappa. LP-skivor, teckningar, dikter och sådant. Ett efter ett blöttes de sönder i det sjunkande skeppet. Jag kämpade med min kartong upp för ett lutande golv för att nå ett hål i en vägg. När jag kom dit var pappa på andra sidan väggen. Jag såg honom inte ordentlige, men jag såg hans skärp och skjorta och jag visste att det var han, men han kunde inte hjälpa mig med kartongen. Spöken kan inte lyfta kartonger.
Kommer inte ihåg hur det gick till men efter ett tag räddades jag. På kajen stod Pia och väntade på mig och jag kastade mig i hennes armar och grät. Hon tittade förvånat på mig och sade: "Men du är ju räddad nu".
Sedan vaknade jag med tårar strömmande nedför kinderna och kudden helt dyngsur av tårar två minuter innan min klocka skulle ringa.