Tiden rasar iväg

Idag har det gått ett halvår sedan pappa dog. Ett halvår. Nästan en femtiondel av mitt liv. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknar.
Jag vill ringa till pappa och prata om hur Boateng spelar i VM.
Jag vill sett matcher med honom.
Jag vill sitta på Dick Turpins uteservering och se pappa komma sneddande över torget vi fontänen. Ropa på honom och be honom sätta sig ett tag.
Jag vill planera min sommar med pappa. Bestämma när jag ska komma till landet. Se fram emot räkor och fiskgrytor.
Jag vill berätta om allt som händer i mitt liv. Och allt som inte händer.

Det har gått så fruktansvärt fort.

Tror det här blir mitt internetavsked för ett tag. Så länge min dator inte fungerar hemma har jag inte tid att skriva. Kanske börjar jag igen efter sommaren. Kanske inte. Vi får se.

Inte död - men nästan

Nej jag har inte gått och dött. Har bara så sjuuukt mycket jobb. den senaste veckan har jag jobbat 67 timmar (en vanlig arbetsvecka här är 37.5 + att vi egentligen har sommartid, vilket gör den till 32.5).
I korthet har följande hänt sedan sist (i slumpvis ordning):
- Jag har fyllt år
- Pappa skulle ha fyllt år
- Sverige har klantat sig mot T&T
- Vi har sålt pappas lägenhet
- Jag har fiskat lax och fått en regnbåge på 2.12 kilo
- Jag har varit på fest utklädd till galler (inte som i fängelsegaller utan som i Asterix)
- Jag har halvt jobbat ihjäl mig (har frossa, vilket nog inte är ett sundhetstecken)
- Fick hjärtat i halsgropen när min ömma moder gråtande över telefon förklarade att hon ramlat på cykeln och slagit ansiktet (det gick som tur var bra - vi hoppas att hon också slipper bestående ärr)
- Träffade V på en krog samtidigt som J var där med mig och V blev så stressad att hon sprang och smörade för mig hela kvällen. Det hade hon inget för.
- Stones har blivit inställt
- Jag var på "Matchen" på TV4 och fotade mig själv med Klabbe Ingesson
- Jag var på "Matchen" och fyllesmörade för Bojan Djordjic om att han borde till AIK
Och sist och störst:
- Vi har spridit pappas aska på landet. Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Mer vackert. Det var ganska skönt att komma så nära pappa som man gjorde där.

Och säkert en massa mer saker som jag glömt.