Mexico

Då var vi på plats...

Ett år

Jag kommer ihåg det så väl. Jag satt på jobbet. Sjukt mycket att göra klart innan semestern. Viktiga saker. Telefonen ringer.
"Hej det är pappa."
Det är något med rösten, jag hör direkt att något är fel och reser mig upp för att prata ostört.
"Min läkare tycker att ni borde komma hit. vi måste prata."
Mina ben viker sig och jag ramlar. Jag förstår direkt.
Ingenting är viktigt.
Ingenting annat än han.
Ingenting annat än Pia.
Ingenting annat än vi.

Exakt hur illa det är förstod jag inte då, men under samtal med läkaren och i takt med att tiden går på förstår jag mer och mer.
En månad och åtta dagar senare dör pappa medan jag klappar honom på pannan.
En fruktansvärt kort tid.
En fruktansvärd tid.

Nu har det gått ett år sedan den där dagen när jag insåg att mitt liv förändrats för alltid och min pappa fick beskedet att hans var slut.
Ett år.
Ett fruktansvärt kort år.
Ett fruktansvärt år.

Jag saknar dig fortfarande. Mer än någonsin.
Älskepappa.

Mycket jobb - igen

Vet inte vilken gång i ordningen det är som jag skriver ett inlägg som förklarar att jag inte haft tid att skriva pga allt jobb. Tror jag måste försöka ta mig tid ibland ändå, även om de senaste veckorna varit galna. Har jobbat på att sälja min lägenhet samtidigt som jag jobbat till 23 nästan varje kväll. Dessutom ska jag till Oslo i tre dagar nästa vecka och måndagen efter det bär det av till Mexico i två veckor.
Sade jag att jag innan dess har två JÄTTEpresentationer att dra för en av mitt jobbs största kunder? En på fredag och en nästa fredag. Å andra sidan finns det inte så mycket roligare saker att göra själv i Oslo än att sitta på hotelrummet och leka PowerPoint.
Konstigt att man känner sig lite pressad.

På lördag flyttar jag och jag har ingen säng. Tror jag håller ut på något sätt fram till jag kommer hem från Mexico. Kanske kan beställa en IKEA säng på internet ifrån Cancún?

Snö

Blir lite sorgsen av snön. Att pulsa runt ger mig så tydliga känsloförnimmelser av allt som hände senast det var vinter.
Pulsa till Karolinska.
Pulsa från Karolinska.
Pulsa till begravningsentreprenären.
Pulsa till begravning.
Pulsa till jobbet med frusna tårar brännande i ögonen.

Jag som trodde vintern skulle vara lite bättre än hösten, men det vet i fan om det är så...