Nygammal låt

Har lagt upp en ny låt på min myspace - eller egentligen är den jättegammal, men den är ny för myspace.
Låten heter "Allt jag vill" och den skrev jag för typ fem år sedan och det var då den första i en hel rad låtar som alla är tillägnade samma tjej.
Den var med på en skiva som jag gjorde med mina 14 första låtar som hette "Eldfödd". Skivan gavs ut i ett ex och det fick mamma i födelsedagspresent. Nuförtiden kan jag nästan inte lyssna på de inspelningarna för att de är så dåliga, men "Allt jag vill" känns fortfarande helt ok...

Telefonsamtal

Pratade med G idag, han som bjöd in oss till spelningen och som är den vi känner egentligen. Tydligen hade min förstärkare gått sönder lite under hemtransporten. Inget stort förmodligen utan bara att skruva i en högtalare igen, om jag förstod allt rätt.
Självklart pratade vi om i lördags också. Han ville verkligen inte att vi skulle känna att det var något ont blod mellan någon av dem gentemot oss - och han lät verkligen ärlig när han sa det. Enligt honom var den enda irritationen möjligtvis mellan han som blev skallad och A. Förmodligen inte ens särskilt stor. Känns nästan helt orimligt. Hur kan människor vara så förlåtande? Skulle jag också vara det? Hoppas det...

Hat & blod

Vi hade spelning igår på en fest i skärgården. Allt gick sjukt bra. Fint väder, trots att det var utlovat regn. Lite lagom full publik och lite lagom fullt band. Efter spelningen var jag glad och nöjd och gick och delade ut Tomcats-pins till alla som var där. Det går en timme eller två.

Sedan brakar helvetet löst.

Helt plötsligt ser jag A ligga medvetslös. D försöker få kontakt med sin lillebror för att få reda på vad som hänt, men det tar flera minuter innan vi lyckas få några svar. Sedan kvicknar han till och sätter sig på en stol. Redan från början är an tjurig och lite aggresiv. Säger att han vill ha tillbaka de pengar han betalat in till bandets gemensamma konto. Att han vill sluta. Jag säger att vi kan ta det när han är lite nyktrare.
Exakt vad som händer sedan är jag osäker på, men jag går och kissar och hör hur D och A börjar bråka. Jag vänder mig om och ser att D håller i A mot marken. Någon lyfter bort honom medan han skriker att A flög på honom och att han måste hållas i. A är helt svart i blicken och försöker gång på gång komma fram till sin bror med folk håller honom bort.
Då händer det. Det som inte får hända. A ger en av värdarna för festen en dansk skalle mitt i ansiktet. Det krasar obehagligt. Efteråt får jag höra att det är mycket blod. Jag ser ingenting. Jag kastar mig på A för att hålla i honom så att han inte skadar sig själv eller någon annan.
Han är fortfarande svart i blicken. Jag och D håller i honom och tittar på varandra. Vad fan gör vi nu? Vi är 45 minuters bilresa från stan. A har precis gjort bort sig och oss. Big time.
Efter några minuter går D för att kolla hur det är med killen som blev skallad. Jag stannar med A som är tillräckligt lugn för att inte behöva hållas i. Vi sitter och pratar och långsamt börjar han komma till sans och inse vad han just gjort. Efter ett tag kommer hans offer tillbaka. Hatet finns nu i hans blick. A ser ut som en rädd fyraåring. Han blir tvingad att lämna festen. Att gå hem. Han får inte ens hoppa in i en taxi som står på tomten. Han ska gå, säger dom. Jag går med. Någon måste hjälpa A trots att han är en jävla idiot. När vi gått en bit kommer taxin bakom. Jag stoppar den och eftersom A inte har några pengar åker jag med. Ger honom två alternativ. Antingen åker vi till Södersjukhuset och kollar upp honom (han har en rejäl bula i pannan och enligt folk på festen hade han trillat handlöst från ett loft två meter upp strax innan jag såg honom) eller så åker vi hem till hans föräldrar så att de kan hålla koll. Han väljer motvilligt alternativ två. Egentligen vill han hem, men jag vägrar.
Alternativ två innehåller också kravet att han berättar. Allt.
Vi kommer hem till hans föräldrar 750:- senare och sitter där och dricker te och pratar med hans mamma om vad som har hänt, vad som kommer hända och vad som måste hända nu. Jag är så arg, men orkar inte skälla eller någonting. Känner mig bara så uppgiven.
Har aldrig varit så skräckslagen.

Vad händer nu? Ingen aning. Men i nuläget känns det tveksamt om det blir något mer spelande med bandet. Man ska vara försiktig med vad önskar sig ibland...

Politik

Ibland kan jag sakna gymnasiet. Jag gick i en klass med 90% elever med rakt motsatt politisk uppfattning än jag i nästan alla frågor, vilket var väldigt givande. Särskilt när man hade en samhällskunskapslärare som älskade debatter. Han började varje lektion med ett påstående som vi sedan (jag mot resten normalt sett) ägnade hela lektionen åt att argumentera om. På det sättet lärde man sig både att slipa sin argument och att omvärdera en hel del av de saker man tycker. Om man bara umgås med likasinnande är det sällan någon som kritiskt granskar de idéer man har.

Jag är väldigt politiskt intresserad, men numera blir det sällan att jag pratar politik. Som vänsterperson i mediabranschen är det bäst att ligga lågt (ok, jag vet att jag sade att jag ville ha motstånd, men jag tror 1 mot 25 är mitt max. 1 mot 100 som det skulle bli på jobbet är för mycket). Det är inte så att jag drar mig för att säga mina åsikter om det behövs eller efterfrågas, men jag söker inte fight.

Tror inte jag skulle passa som politiker dock. Jag gillar den politiskfilosofiska sidan, men inte sifferpolitiken som jag tror att man behöver ägna sig rätt mycket åt (även om man kanske kan tro annorlunda av mitt förra inlägg, men den matteövningen var mer en förberedelse för att gå ner till Moderaternas valstuga och kräva en förklaring).

Lätt att lova saker...

"Alla ska få 1000 kronor mer kvar på sin lön" lovar Moderaterna över hela Sundbyberg från sina plakat. Det låter ju kanske trevligt. Men om man gör lite enkel matte kan man komma fram till följande:
- Snittlönen i Sumpan är ca 20 000 kr i månaden.
- För att genomsnittsbon skulle få 1000 kr till kvar skulle skatten behöva sänkas med fem procentenheter.
- Att genomsnittsbon får 1000 kr mer stämmer dessutom inte med deras löfte om att ALLA ska få 1000 kr mer över, så skattesänkningen behöver vara större än så.
- Enligt 2006 års budget prognostiseras en skatteintäkt på 1,2 mdr kronor.
- Kommunalskatten är på 19,3%
- Det innebär att Sundbybergarna tjänade 6,2 mdr brutto.
- Om man sänkte skatten till 14,3 % (vilket alltså är snällt räknat, eftersom det bara skulle innebära 1000 kr till genomsnittsbon) så skulle skatteintäkten minska till 889 miljoner, dvs en minskning med 310 mkr.
- Det är tex nästan hälften av vad kommnunen lägger på gymnasieskolan varje år

Hopp och förtvivlan

Ibland känns det som att jag inte kan bestämma något alls över min egen tid. jag trängs mellan motstridiga intressen och till slut vill jag bara lämna alltihop. Bandet, jobbet och fotbollslaget. Ibland känner jag till och med för att flytta till något helt annat land bara för att slippa.

Men så händer det att vi har ett sådant där fantastiskt rep när allt bara sitter och det känns som vi skulle kunna bli världens bästa band.
Eller så vinner IBK en match och jag gör en sådan där macth som jag vet att jag bara gör någon gång per säsong.
Eller någon vänder sig till mig på jobbet och säger "Fan vad bra det här systemet är" och man vet att man sparat dem några timmars arbete genom någon bra funktion.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan Tomcats, IBK och AIK men ändå kan jag inte låta bli att ibland känna att det vore så mycket skönare att vara lite enkelspårig. Har ju ett så djupgående behov av att inte göra någon besviken.

Svensexa

Igår var det svensexa för min systers blivande man. En sjukt lång och sjukt rolig dag som började klockan 9 med stormning av deras lägenhet och slutade klockan 03.30 med att jag dog i min säng. Däremellan hann vi bl a köra folkrace och go-kart, bada på centralbadet och äta en galet god middag.

Idag är jag lite bakis...

Pelle plutt plutt plutt

Jobbade som sagt hemma igår och tänkte att jag skulle passa på att gå till vårdcentralen och kolla min stortå som gått sönder lite när jag spelat fotboll. De hade förstås inga tider, så de bad att jag skulle ringa idag och beställa en akuttid. Sagt och gjort. Jag meddelade jobbet att jag jobbar hemma idag också och ringde till läkaren och fick en tid. När jag så kom dit så kollade hon skeptiskt på den leende och inte så haltande ynglingen framför sig och sa:
"Du hade bokat en akuttid för din tå?"
"Nej, alltså det är inte ett dugg akut. Men de sa igår att jag skulle boka en tid."
"Jaha... Ja, det är väl någon sommargrej", svarade hon. Sedan sa hon konstant under hela undersökningen att det inte var något akut och att det inte var någon fara. Men det visste jag ju redan. Jag ville ju bara veta om jag skulle vila eller om jag kunde fortsätta att spela på värkgel som nu. Till slut fick jag ut vad jag ville. Jag kan spela på värkgel och vila i vinter.

Busy doin nothing

Det känns som att jag har saker inplanerade jämt, men att det aldrig blir något vettigt gjort. Vad är det egentligen jag använder min tid till?

Höken och Lill-höken

För två år sedan fick jag och pappa en varsin tröja i födelsedagspresent av min syters kille (och blivande man). På båda fanns en bild av en hök och pappas hade texten "Höken" medan det stod "Lillhöken" på min. "Höken" var pappas smeknamn på hans gammla jobb.
När jag körde pappa till sjukhuset och de klädde av honom för att sätta på honom sjukhusskjorta såg jag att han hade sin tröja på sig. Han såg att jag såg det och vi tittade på varandra och log - på något vis var det lite symboliskt.
Är hemma och jobbar idag och då passar jag på att tvätta. Bland alla t-shirtar som låg i min tvättkasse fick jag plötsligt syn på min "Lillhöken"-tröja och då kommer minnet tillbaka. Det är så märkligt hur mycket saker man har som är så starkt förknippade med händelser och personer, men som man inte tänker på förrän personen är borta.

Min första lista

Brukar normalt sett inte skriva listor, men i Miafia och Pyrets bloggar fanns en som jag kan tänka mig att fylla i. När dessutom jag kanske kan rädda Miafia från massa hemskheter så är det ingen tvekan (ok, du utmanade inte mig, men jag ger dig den kosmiska credden ändå).

1) En bok som förändrade ditt liv?
"Blåst" av Erlend Loe.
Den fick mig att upptäcka ett annat sätt att skriva och på det sättet ändrade den hela mitt skriftspråk.

2) En bok du läst mer än en gång?
"Sagan om ringen" av JRR Tolkien

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
"Mina drömmars stad"-serien av Per Anders Fogelström. Det är dags att läsa om den...

4) En bok som fick dig att skratta?
"Blåst" av Erlend Loe igen. En av de roligaste böckerna jag läst.

5) En bok som fick dig att gråta?
"Sunnanäng" av Astrid Lindgeren vill jag minnas att hela familjen grät till när vi var små.

6) En bok du önskar hade skrivits?
"Livet fram till S" av mig. Hade skrivit 120 A4-sidor ungefär när min dator kraschade. Nu har jag inget behov av att skriva om den.

7) En bok som inte borde skrivits?
Dött lopp mellan "Pojken som kallades det" av David Pelzer och "Tusen små bitar" av James Frey.
Båda ska vara självbiografiska och båda tror jag är bluff och båg.

8) En bok du just nu läser?
"Familjen" av John Cleese

9) En bok du tänkt läsa?
"Doppler" av Erlend Loe (mycket av honom på listan. Konstigt när man egentligen bara läst en bok).

10) En bok du varmt vill rekommendera.
"Memoarer" av Bob Dylan

11) Skicka vidare till 5 andra bloggare:
Skippar det steget...

Gräva i det förflutna

Satt precis och pratade med en ny bekantskap på MSN. Av någon anledning kom jag in på L - tjejen som utan förvarning slutade höra av sig.
Berättade hela historien om hur det blrjade med den vackraste kvällen i mitt liv för 6 år sedan och sedan slutade som det gjorde.
Det känns verkligen som att jag tog flera steg tillbaka i tiden. Nu har jag den där övergivet frågande känslan i magen igen. Vad har jag gjort? Varför inte ens en förklaring?

Sten i glashus?

Inte så otippat att Patrik Sjöberg har krogknarkat under EM. Desto märkligare att Sven Nylander också gjort det.
Sjöberg som fördömde att kulstötaren - och en av mina favvoidrottsmän alla kategorier efter att jag hört hans monsterhit "Guldmedalj" för några år sedan - Jimmy Nordin blivit packad efter sin finalmiss.

För övrigt tycker jag att Spendrups borde plocka upp Jimmy Nordin som affischnamn för Norrlands guld. "Hos oss får alla guld".

Jag tar grisigt över snyggt anytime

Har precis kommit hem från match med laget. 3-2 vann vi med efter mycket hjärta och mycket grisande. Det är de skönast segrarna. De man bara knappt förtjänar. De när motståndarna känner att det var sjukt orättvist.
Har förbannat ont i stortån, men det skiter jag i. Inatt kommer jag sova gott.

Sjukt kul

Shit vad roligt det var att spela. Bra publik och grymt bra ljud. Pga en liten missuppfattning om hur länge vi tänkt spela var vi tvungna att snabbrepa in ytterligare fyra låtar precis innan spelningen, men det gick grymt bra ändå.

Helikoptertur

Jag och David tog tillfället i akt och åkte lite helikopter...

Jag och Ingesson

Mitt första inlägg från min nya telefon blir bilden på mig och Klabbe som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Det är jag som har hår och skägg och det är Klabbe som har snus.

Percys tårar blev mina

Fick för mig igår att jag skulle kolla lite på Percy Tårar som jag har på DVD. Hade bara slagit på den när jag insåg att pappa ju är med i den. Sökte direkt upp de två scenerna han var med i, men var inte alls beredd på hur hårt det slog känslomässigt. Att se honom leva och till och med höra hans röst var för mycket och jag bröt ihop. Var tvungen att gå och lägga mig direkt, men utan att somna.
Samtidigt känns det skönt. Nästa gång kommer jag vara mer beredd. Helt plötsligt har jag ju faktiskt en kort sekvens att visa mina framtida barn när de undrar hur pappa såg ut.

"Han som farbrorn skriker i örat är din farfar, Jopplatan"

Ljus i bloggningsmörkret

Var igår för att hämta ut en ny telefon, men den jag ville ha var slut. Sony Ericsson K800. Enligt vad jag har hört går den att blogga med. Direkt från mobilen. Isåfall kommer jag uppdatera här betydligt oftare än förut - om inte så kommer jag kanske göra det ändå. Det vet man ju aldrig.
Kom till min stora glädje (och lite skräck också faktiskt) häromdagen på att jag har nått ett av mina livsmål. Jag har alltid sagt att jag inte behöver bli rik, men jag vill ha så att jag inte behöver reflektera över vad något kostar. Från och med Juli har jag uppnått det. Hade inte trott att jag skulle göra det redan nu.

Förutom kraftig löneförhöjning så har sommaren varit skön i övrigt också. Har inte varit ledig så mycket, men känner att jag kunnat njuta av värmen ändå.

Innan pappa dog så trodde jag inte att uttrycket "jag tänker på honom varje dag" var så bokstavligt som det faktiskt är.

I helgen åker jag till Karlskoga med bandet för en spelning på en hojjfest. Kan bli hur kul som helst. Enligt arrangören brukar det komma från 300 personer och uppåt beroende på väder. Kan bli publikrekord för Tomcats...