Cirkeln är sluten

Det här blir det sista inlägget i den här bloggen, åtminstone på ganska långt tag. Jag startade den när pappa blev sjuk med ambitionen att skriva om hur det är att ha en dödssjuk pappa, men det han inte bli så mycket sådant. Istället har den gått från det till att bli en blogg om hur det är att leva vidare efter att man förlorat sin pappa, till att nu vara någon form av allmän blogg.
Jag har nu nått en punkt i mitt liv när det känns som naturligt att avsluta den här bloggen. Den startade när min familj krympte och slutar nu när min familj ska växa igen, eftersom jag ska få ett eget barn. I februari kommer jag och Julia ta de första stapplande stegen mot en egen familj.

Jag önskar att pappa kunde vara med nu och dela min stolthet. Jag önskar att mitt barn skulle få träffa sin farfar och jag önskar framförallt att pappa skulle fått träffa sitt barnbarn. Vet att han skulle varit en fantastisk farfar och att han hade varit så fantastisk glad. Vet också att han hade tyckt jättemycket om Julia och hennes familj.
Nu blir det inte så, men jag lovar att mitt barn kommer veta vem farfar var, både från bilder och det jag kan berätta - både på gott och ont.

Hälsat på pappa

Jag och Julia är på landet i Strömstad. Känns skönt att känna pappa runt sig och igår var vi uppe och hälsade på honom vid hans minnesplats. Det var väldigt fint att titta ut över havet med Julia bredvid mig och låta tårarna rinna ner för kinden.

Saknar dig pappa!

Dåligt samvete

Ibland undrar jag om människor medvetet försöker utnyttja mitt dåliga samvete eller om det är en ryggmärgsreaktion för att de vet vilka knappar de ska trycka på.

Varför kan jag inte bara vara tyst?

Vi hade årsmöte i min bostadsrättsförening idag. Självklart skulle käften glappa i tid och otid och självklart slutade det med att jag blev invald i styrelsen. As if I really have the time and energy.
Dessutom innebär det att jag hamnar rakt in i en infekterad strid mellan styrelsen och den gubbe som ägde huset för 21 år sedan och som fortfarande klamrat sig kvar som någon form av sakkunnig och ekonomisk förvaltare. Skitkul.

Fick också höra att grannen under hör när jag spelar gitarr, vilket innebär att jag nog måste skrinlägga mina planer på att köpa ett piano...

Lycklig och förvånad

För ett ganska bra tag sedan skrev jag en lista i bloggen där man skulle använda låttitlar från en artist för att svar på olika frågor om sig själv. Jag valde Lars Winnerbäck och på frågan cad jag vill bli så svarade jag lycklig och förvånad.
Precis det är jag nu.
Lycklig för att våren snart är här på riktigt.
Lycklig för att jag känner mig stark och utvilad.
Lycklig över att fotbollssäsongen är igång (hur fånigt det än kan låta).
Men framförallt - lycklig över att bli kramad igen.

Och det är det där förvåningen kommer in. Trots att det på många sätt känns helt logiskt så hade jag inte väntat mig att hamna just där med just henne. Vart det sedan tar vägen vet man aldrig, men det spelar mindre roll. Just nu gör det mig i alla fall lycklig. Och förvånad.

Swingers

Buenos Aires är en fascinerande stad.
Ingen här vet hur man plockar upp hundbajs. Killarna här tar tag i en tjej och låter henne med all önskvärd tydlighet veta vad han vill. Tjejerna här försöker allt vad de kan att verka ointresserade av allt. Groggarna här är minst 60/40. Taxin kostar ingenting här och alla taxichaufförer känns som om de kan svenska (åtminstonde reagerar de när man säger något på svenska). Här luras man till swingersklubbar när man vill vidare till en klubb.
Eller ok.
Det senaste kanske inte är generalis.
Men det hände oss ikväll.
Väldigt märkligt.
Vi skulle vidare för att dansa (eller något liknande) och en kille (obeservera att det var EN kille, vilket gör honom diskad på det stället han föreslog) skickade oss i förväg till ett ställe eftersom ingen ville följa med i hans bil (jag var duktig och gjorde vad mamma lärt mig. Jag åkte inte bil med en aprak argentinare). Det visade sig redan vid dörren att det var en swingersklubb. Vi var lite sugna på att se hur en sådan ser ut, men när vi frågade ägaren (?) så erkände till och med han att det var relativt folktomt en trappa upp, så vi tog en öl under hans överinseende (närgånget) och åkte därifrån.
Undrar lite vad han som skickade dit oss hade för agenda.

Argentina

Är i Buenos Aires och hälsar på Erika. Har bara varit här i två dagar, men är redan kär i staden som är en blandning mellan storstadspuls och grönområden.
Första dagen var vi och tittade på fotboll, vilket var en upplevelse. Kan konstatera att ljudvolymmässigt står sig AIK-klacken väldigt bra mot River Plates, men de har lite bättre tonsäkerhet. Black Army har mer ramsor än sånger om man jämför.
Igår skulle vi ta en middag och sedan ta det hyfsat lugnt, eftersom vi ska ut ikväll. Det slutade med att vi körde efterfest och gick och lade oss kl 7 på morgonen, dvs kl 11 hemma. Får se vart det slutar ikväll när det är tänkt att vi ska ända in i kaklet...